SŐDERGRAN, Edith
The Land That Is Not
I long for the land that is not,
For all that is, I am weary of wanting.
The moon speaks to me in silvern runes
About the land that is not.
The land where all our wishes become wondrously fulfilled,
The land where all our fetters fall,
The land where we cool our bleeding forehead
In the dew of the moon.
My life was a burning illusion,
But one thing I have found and one thing I have really won -
The road to the land that is not.
In the land that is not
My beloved walks with a glittering crown.
Who is my beloved? The night is dark
And the stars quiver in reply.
Who is my beloved? What is his name?
The heavens arch higher and higher
And a human child is drowned in the endless fogs
And knows no reply.
But a human child is nothing but certainty.
And it stretches its arms higher than all heavens.
And there comes a reply:
I am the one you love and always shall love.
The Big Garden
If I had a big garden
I would invite all my brothers and sisters there.
Each one would bring a large treasure.
We own nothing, thus we could become one people.
We shall build bars around our garden
letting no sound from the world reach us.
Out of our silent garden
we shall bring the world a new life.
Animalistic Hymn
The red sun rises
without intent
and shines the same on all of us.
We play like children under the sun.
One day, our ashes will scatter—
it doesn’t matter when.
Now the sun finds our innermost hearts,
fills us with oblivion
intense as the forest, winter and sea.
som ligger djupt under det tryckande havet, solen blickar in med ringlande strålar och luften flyter mellan mina händer.
Man sade mig att jag är född i fångenskap -
Var jag en sten, den man kastat hit på bottnen? Var jag en frukt, som var för tung för sin gren? Här ligger jag på lur vid det susande trädets fot, hur skall jag komma upp för de hala stammarna? Däruppe mötas de raglande kronorna, där vill jag sitta och speja ut
efter röken ur mitt hemlands skorstenar...
|
that lies deep under the pressing sea, the sun looks in with curling beams and the air floats between my hands.
They told me that I was born in captivity –
Am I a stone someone threw to the bottom? Am I a fruit that was too heavy for its branch? Here I lurk at the foot of the murmuring tree, how will I get up the slippery stems? Up there the tottering treetops meet, there I will sit and spy out
the smoke from my homeland’s chimneys.
|
Jag är ett barn, en page och ett djärvt beslut, jag är en skrattande strimma av en scharlakanssol... Jag är ett nät för alla glupska fiskar, jag är en skål för alla kvinnors ära, jag är ett steg mot slumpen och fördärvet, jag är ett språng i friheten och självet... Jag är blodets viskning i mannens öra, jag är en själens frossa, köttets längtan och förvägran, jag är en ingångsskylt till nya paradis Jag är en flamma, sökande och käck, jag är ett vatten, djupt men dristigt upp till knäna, jag är eld och vatten i ärligt sammanhang på fria villkor. |
I am a child, a page and a bold resolve, I am a laughing stripe of a scarlet sun… I am a net for all greedy fish, I am a toast to the glory of all women, I am a step towards hazard and ruin, I am a leap into freedom and self … I am the whisper of blood in the ear of the man, I am the soul’s ague, the longing and refusal of the flesh, I am an entrance sign to new paradises. I am a flame, searching and brazen, I am water, deep but daring up to the knee,
I am fire and water in free and loyal union …
Ik ben kind, page en stout besluit, Ik ben een lachstraal van een scharlakenzon… Ik ben een net voor alle gulzige vissen, Ik ben een dronk op de eer van alle vrouwen, Ik ben een stap naar toeval en verderf, Ik ben een sprong naar vrijheid en eigen zelf… Ik ben bloedgefluister in het mannenoor, Ik ben zielshuiver, verlangen en weigering van ’t vlees, Ik ben een richtingwijzer naar nieuwe paradijzen. Ik ben een zoekende en dappere vlam, Ik ben water, diep maar driest tot aan de knieën, Ik ben vuur en water, in een eerlijk en vrijwillig verband.
|
The Last Flower of Autumn
I am the last flower of autumn.
I was rocked in summer’s cradle,
I was put on watch against the north wind,
red flames burst out
on my white cheek.
I am the last flower of autumn.
I am the youngest seed of the dead spring,
it is so easy to die as the last:
I have seen the lake so fairy-like and blue,
I have heard the heart of the dead summer beat,
my chalice bears no other seed than death’s.
I am the last flower of autumn.
I have seen the deep starry worlds of autumn,
I have watched the light from far-away warm hearths,
it is so easy to follow the same path,
I shall lock death’s doors.
I am the last flower of autumn.
Translation: David MCDUFF